Om mig

Mitt intresse för hund började redan som barn. Från 12 års ålder tränade och tävlade jag med familjens hund, Betzy, en vorsteh. Som första egna hund köpte jag en Weimaraner, Atoz som var en riktig "olycksfågel". Han skadade sig ständigt, åt allt som var giftigt och fick flera huggormsbett. Eftersom han var ständigt skadad eller sjuk, så slapp han undan sin grundfostran och blev en bångstyrig, olydig, egensinnig och tikgalen hane med stor "hundintelligens" och ett orubbligt självförtroende – ingen lätt hund. Nästa hund blev Owi, en Weimaranertik, som importerades från England. Hon var en fantastisk hund, stabil, modig och vacker.

1992 startades Havrevingens kennel. Fem Weimaraner- kullar avlades fram. 1995 bytte kenneln ras från Weimaraner till Holländsk Herdehund. Intresset för IPO och bruks styrde valet av ras, ett val som jag är väldigt nöjd med.

Under åren har det blivit mest träning av unghundar och avelstikar, därför har jag inte tävlande så mycket på hög nivå. Två tikar har tävlats i IPOIII och många unga tikar har tränats upp i grundlydnad, spår och skydd. Mitt största intresse har varit hundars mentalitet och avel. I arbetet med Havrevingens kennel är det jag som har skött det mesta gällande avelsurval, uppfödning och uppföljning av valpar, varför jag känner mig trygg i detta arbete nu när jag driver kenneln ensam. Det som inte har varit min uppgift är arbetet med hemsida, något som jag fortfarande tycker är krångligt och tråkigt varför jag måste förlita mig på duktiga kamrater. Eftersom jag varit med sen 60-talet har jag också hunnit med en del.

Jag är utbildad instruktör och MH-figurant inom SBK. Har varit verksam som instruktör i många år. Jag har uppfödar- och genetik- utbildning från SKK. Är licensierad FCI-instruktör och -figurant inom IPO. Jag har haft kurser och utbildat i IPO både i Sverige och utomlands. Jag är utbildad hundfysioterapeut och har utbildning i näringslära för hund. Haft hundpensionat och tjänstehundsverksamhet. Jag tränar fortfarande aktivt, både bruks och IPO. Jag hoppas att jag en dag ska få tid över att verkligen satsat på träning och tävling.

Trots att en hund är en ganska enkel individ, så finns det hur mycket som helst att lära sig - man blir aldrig fullärd – det är fantastiskt!